Diagnostisera knäskador med ett McMurray-test

Enkelt in-office-förfarande nästan lika noggrant som en MR

Knäskador kan hända av några olika orsaker , vilket orsakar smärta och inflammation som kan störa promenader, träna eller utföra vardagliga uppgifter. Att peka på problemet kan vara svårt. I många fall är det lättare att beskriva när smärtan hände - till exempel när man går upp i steg eller löper - än i knäet det förekommer.

Ett av de vanligaste knäskadorna innebar rivning av inre brosk runt omgivningen. För denna typ av tillstånd kan diagnosen göras enkelt genom att utföra det vi kallar McMurray-testet.

Vad McMurray-testet berättar för oss

McMurray-testet (även känt som McMurray circumduction testet) används för att detektera inre tårar i knäleden. Det är ett förfarande genom vilket knäet roteras systemiskt för att identifiera var tårar i brosket (kallat menisken ) kan ha inträffat eller utvecklats.

En trasig menisk är en vanlig skada som orsakas av knäets kraftiga vridning under sporten, när den körs, eller under ett fall eller felsteg.

Medan många antar att en MR-scan (magnetisk resonansbildningsskanning) skulle vara det första steget för att diagnostisera denna typ av skada, är McMurray-testet ofta tillräckligt för att ge en definitiv diagnos.

Hur McMurray-testet utförs

McMurray-testet utförs på en läkarmottagning med patienten avklädd till hans eller hennes underkläder.

När du är avklädd, kommer personen att bli ombedd att ligga platt på undersökningsbordet.

Förfarandet i sig innefattar i två steg, enligt följande:

Den andra halvan av testet fortsätter på samma sätt:

Ett test anses positivt när ett klick känns över menisken då knäet bringas från full flexion (helt böjd) till 90 grader.

Fördelar och nackdelar med ett McMurray-test

McNurrary-testet är särskilt användbart för att upptäcka tårar i den bakre delen av knäet. Centrala tårar detekteras ibland med denna manövrering.

Däremot är främre tårar (till knäets framsida) inte lätt att diagnostisera och kan kräva en MR eller artroskopisk undersökning för att fastställa skadan.

Sammanfattningsvis visades det att McMurray-testet hade en 78,5 procent specificitet (procentandelen av resultat som var korrekt negativ) och en känslighet av 79,7 procent (procentandelen av resultaten korrekt positiv) vid diagnos av menisk tårar. En MR hade däremot en rapporterad specificitet på 85,7 procent och känsligheten av 78,3 procent.

> Källa:

> Rinonapoli, G .; Carraro, A .; och Delcogliano, A. "Den kliniska diagnosen av menisk riva är inte lätt. Tillförlitligheten av två kliniska meniska tester och magnetisk resonansbildning." Int J Immunopathol Pharmacol. 2011; 24 (1 Suppl 2): ​​39-44.